Gå till innehåll

Kvarnen

Den välbevarade väderkvarnen och kvarnstugan är en del av Julita gårds lantbruksmiljö och berättar om arbetslivets och teknikens utveckling under 1800-talet. 

På en höjd står en väderkvarn av typen holländare, nedanför ängsmark och vid sidan om kvarnen björkar.
Väderkvarnen på Julita gård. Foto: Peter Segermark / Nordiska museet
Närbild av en väderkvarn med vingar, två synliga fönster och dörr.
Väderkvarnen på Julita gård. Foto: Peter Segemark / Nordiska museet

En unik kvarn i det sörmländska landskapet

Väderkvarnen är ett viktigt spår från tider då jordbruket var en central del i många människors liv och från en äldre samhällsorganisation. Det var genom jordbruket de flesta tjänade sitt levebröd och väderkvarnar var en vanlig syn. 

Och precis som i många andra delar av landet var systemet med väderkvarnar vanligt i det sörmländska landskapet.

Vingarna går att rikta mot vinden

Kvarnen är åttkantig till formen och har fyra våningar. Fasaderna är klädda med tunna tjärade träspån. Högst upp finns kvarnens hätta, och den går att vrida. Hättans kupoltak är täckt av tjockare spån.

Kvarnaxeln och vingarna sticker ut ur hättan, som alltså går att vrida. På så sätt gick det att rikta vingarna mot vinden när kvarnen var i drift.

Det invändiga kvarnverket finns till stor del bevarat och är ett så kallat stjärnhjulsverk. Det driver kvarnstenarna underifrån.

Den här typen av kvarn kom till Sverige under 1700-talet, men det finns många byggnadstekniska detaljer som placerar Julita gårds kvarn till industriell tid vid 1800-talets mitt.

Kvarnens välbevarade interiörer och kompletta kvarnverk har spännande detaljer från äldre hantverkstekniker och sätt att hantera spannmål. De berättar om både arbetsförhållanden och teknisk utveckling i 1800-talets Sverige.

Vi restaurerade kvarnen under 2020

Under år 2020 restaurerade vi kupoltaket på kvarnen med stöd från Länsstyrelsen i Sörmland, som en del i Stiftelsen Nordiska museets bevarande av Julita gård som unik kulturhistorisk miljö.

Kvarnstugan berättar om en svunnen tid

Bredvid kvarnen ligger mjölnarbostaden, eller kvarnstugan. Tillsammans bildar de en sammanhållen miljö som berättar om Julita gårds historia och en samhällsorganisation från en svunnen tid: på den här tiden var arbetare oftast bosatta alldeles intill sin arbetsplats – en kulturell företeelse som idag är ovanlig. 

Närbild av en väderkvarn med vingar, två synliga fönster och dörr.
Väderkvarnen på Julita gård. Foto: Peter Segemark / Nordiska museet

Kvarnstugan var mjölnarens bostad

Vi vet från husförhörslängder att det flyttade in en ny mjölnare till Julita gård år 1854. Då hade gården saknat mjölnare under 10 år. Det är sannolikt att det var under den här tiden som väderkvarnen blev uppförd.

Mjölnaren hade fri bostad i stugan och rätt till en mindre bit odlingsmark. Han hade ett potatisland, ett uthus och ladugård för en ko. Väderkvarnen var tillgänglig för alla som hade behov av att mala sitt spannmål hos mjölnaren. För att sedan få ut sitt mjöl betalade man en avgift till mjölnaren.

År 1899 flyttade Alfred Gustafsson till kvarnstugan och drev kvarnen och även ångsågen med viss hjälp från drängar och hjälpsågare. Han var dessutom Julita gårds byggmästaren under den här tiden.

Med vår karta är det lätt att hitta på området.

Ladda ner karta